Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 9. Ett obehagligt vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
»Mig? Det förstår jag inte».
»Jaså, då skall jag tala tydligare. Ni själf släpade flickan
ut från villan öfver jorden här.
Bark ryckte till. Hans ansikte blef askgrått.
»Vet du inte, hvad du säger, karl!»
»Jo, det vet jag visst, det. Tro inte, att jag är dum, ty
det kan göra er stor skada. Ni skulle min själ inte sitta här
och höra på mig, om ni hade rent samvete —»
»Karl!»
»Erik heter jag, Erik Berglund», log arbetaren. »Och är
född med goda ögon, hvilka jag använde i går kväll».
»Du var full som vanligt och hade hallucinationer, förstås».
»Full? Nåja, det kan hända, men inte blind».
»Nå hvad såg du då?»
»Jag hade varit ute och letat efter gumman min, så jag
kom hem litet sent. I förargelsen öfver att inte hafva funnit
henne hade jag tagit mig en bägare. Utanför dörren
snubblade jag omkull, och då jag tyckte det gjorde detsamma, hvar
jag somnade, så gjorde jag mig inte besvär att resa mig.
Bäst som jag låg, hörde jag, att det gick i villans bakport,
och då det intresserade mig att få veta, hvem som gick den
vägen så dags, så höll jag ögonen öppna. Men jag kunde blott
i mörkret se något skymta förbi mig och strax derefter hörde
jag något falla och någon, som vände tillbaka. Just då tittade
månen fram mellan molnen och jag igenkände tydligt denne —
det var ni, herr konsul.
»Nej», prässade Bark fram. »Du har sett orätt. Hvad
skulle jag der ute att göra?»
Berglund ryckte på axlarne.
»Jaså, ni vill inte erkänna. Nå då får jag väl så godt
först som sist gå till länsman».
»Du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
