Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 9. Ett obehagligt vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
På den fuktiga jorden i källaren, hvars gluggar voro
omsorgsfullt stängda med luckor, låg en mänsklig varelse
fullkomligt påklädd. Den hvita halsen var något ansvälld och
visade röda strimmor, som efter fingrar. Det var Therese Ek.
»Hvad menas med det här?» frågade konsuln.
»Det skall jag tala om för er deruppe», svarade Berglund
och gick åter upp i sin bostad, sedan han stängt
källardörren väl.
Inkommen i sitt rum släckte han lampan och bjöd
konsuln sitta ned.
Bark kände, huru hans knän darrade och sjönk mot sin
vilja ned på en trästol.
»Stäng åtminstone dörren», sade han. »Om någon
händelsevis komme in och funne mig —»
»Ja, det vore förskräckligt — inte sant. Men om ni så
vill kan jag också gå med er upp i villan».
»Nej, nej. Fort nu till saken, Hvad betyder hela den
här komedien?»
»Jag fann den der unga flickan i går natt knappt ett
stenkast från min dörr», började Berglund.
»Nå, hvad angår det mig? Hvarför lät ni inte liket ligga
och underrättade länsman?»
»Ånej, jag tyckte jag själf kunde vara länsman för en
gångs skull, då jag redan visste, hur flickan kommit dit».
»Det kan vara farligt nog, ty polisen skulle kunna
misstänka en sådan der själfgjord länsman för att själf ha tagit
lifvet af henne».
»Polisen misstänker nog ingenting, ty de få aldrig någon
nys om den här jäntan».
»Tänker ni gömma liket då?»
»Nej, men jag skall helt enkelt flytta undan det».
»Men hvarför det då?»
»Emedan jag gör konsuln en tjänst dermed».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
