- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
142

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10. En nattens hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 142 —

sig själft innan kvällen, om hon ej får någon hjälp», tänkte
han och gick åter in till sig, men han vågade ej lämna
bostaden, ty, om flickan vaknade fullständigt ur sitt bedöfning,
skulle hon ju kunna tilldraga sig någons uppmärksamhet genom
högljudda rop. Då middagstiden var inne och magen började
kräfva mat, kallade Berglund till sig en pojke, som jämte
kamrater lekte i den närliggande skogen och skickade honom till
närmaste handelsbod efter bröd och korf, med hvilket han
ärnade tysta magens kraf.

Så snart pojken uträttat ärendet skyndade denne åter
till sina lekkamrater och berättade för dem, att Berglund
visst hade kattor inlåsta i sin källare, ty han, pojken, hade
tydligt hört något jamande från källaren, och då han frågade^
hvad det var för djur, körde Berglund ut honom.

Kamraterna, hvars nyfikenhet blifvit väckt, beslöto att
smyga fram till källargluggen och lyssna.

Sagdt och gjordt. Inom ett par minuter lågo pojkarne
utanför gluggen och lyssnade under andlös tystnad.

»Hör du ingenting?» frågade den ene slutligen.

»Nej!»

»Döfnicke! Hör du inte, hur det krafsar på dörren?»

»Jo jo, nu hör jag det. Men inte jamar den der som vår
katt, när man drar den i svansen».

Pojkarne hade nog funderat hit och dit en lång stund
till, 0111 deras resonemang ej afbrutits af en sträng röst, som
frågade:

»Hvad han I för er?»

De reste sig hastigt och stodo öga mot öga med konsul
Bark, hvilken betraktade dem så strängt, som om de begått
någon förfärlig förbrytelse och upprepade sin fråga.

»Vi — skulle — bara — höra på Berglunds kattor»,
stammade de förskräckta pojkarne, som alla kände igen konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free