Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10. En nattens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 —
ff
Bark slöt ögonen ett ögonblick för att dölja det förskrämda
uttrycket i dem.
»Hvar har Berglund dem då?»
»Der nere i källarn. Man kan höra, hur de jama och
krafsa».
Bark vände sig om till hälften.
»Säg till Berglund att komma uti» sade han kort, och då
denne syntes i dörröppningen, frågade han:
»Hvad menas med det här? Har du kattor i källaren?»■
»Hvem påstår det?»
»Pojkarne här krypa omkring på marken och bort till
källarfönstret för att lyssna».
»Förbannade lymlar!» skrek Berglund och knöt handen
åt dem.
»Laga er i väg härifrån bara!» befalde Bark. »Jag tål
inga pojklymlar inom staketet här».
I ett nu voro pojkarne försvunna.
Bark trädde närmare arbetaren.
»Laga, att inte något sådant händer vidare. Och
»kattorna» måste tystas. I morgon vill jag höra, att allt är klart
och bostaden utrymd!» Derpå aflägsnade konsuln sig utan
att taga vidare notis om Berglund, hvilken åter gick in i sitt rum,
»Jag skall min själ slå in skallen på henne, om hon tänker
leka katt länge till», sade han för sig själf och lyssnade. Ja,
riktigt, från källaren hördes ett sakta jämrande och en hand,
som trefvade på dörren. Berglund tog en tom butelj i handen
och närmade sig dörren.
Då tystnade jämmern. Den stackars flickan hade tydligen
åter af trötthet och mattighet måst upphöra med sina försök
att komma ut.
»Nu tiger hon ändå!» tänkte Berglund och ställde från sig
buteljen. Derefter satte han sig vid bordet och började äta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
