- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
196

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 196 —

»Ni tycks ej just tillhöra lyckans skötebarn, unge man. Det
förefaller som om ni i likhet med många andra sett bättre
dagar, men tappa inte modet för att det gått litet bakut. Nå,
sådant händer ju dagligen både här och annorstädes. I dag
fickan full med mynt — i morgon utan tak öfver hufvudet.
Jag tror, jag slagit hufvudet på spiken, men se inte generad
ut för det, utan arbete kan ju äfven den bäste blifva. Om
ni inte kan få något att göra här i staden, så är ju jorden
stor och består hvarken ensamt af Stockholm eller Sverige.
Hvarför skall man klamra sig fast så der på ett ställe ? Försök
er lycka på en annan plats! När man har en så’n der vacker
fästmö så lönar det väl mödan att kämpa med sina sista
krafter för att fä en existens, och vill man blott, så alltid finnes
det något att göra».

Ett förfärligt oväsen utanför dörren afbröt hans välvilliga
afskedsord.

Strax derpå flög dörren upp.

»Vi göra razzia i natt», fortsatte han. »Sä det blir nog
bäst ni väntar med att gå, tills vi fått in de der gynnarne,
som jag hör komma».

Ett virrvarr af röster, skratt och svordomar ljöd om
hvartannat.

»Här ser ju pin hemtrefligt ut», skrek en fräck
kvinnoröst, som Gerda allt för väl kände igen.

»Håll tyst, slyna, eljes skall jag lära er den ädla
konsten, jag!»

»Nå, nå, herr konstapel, inte vara så der ful i mun»,
svarade samma röst med hånande tonfall.

Konstapeln blef troligen ej heller länge svaret skyldig, ty
kvinnan gaf strax derefter upp ett förfärligt gällt,
genomträngande skri.

Det var ungefär ett dussin individer, som knuffades in i
salen, alla med ett ytterst fräckt och cyniskt ansiktsuttryck,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free