- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
197

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 197 —

bland dem också två kvinnor i skrikande, betydligt
derange-rade toaletter. Den ena af dem sökte dölja sig så mycket
som möjligt. Hon tycktes ännu ej vara så långt kommen inom
osedlighetens värld, att hon blifvit inregistrerad i
sedlighetspolisens annaler, men hon insåg väl, att från och med nu
skulle hon komma att tillhöra de brännmärktas klass.

Den andra kvinnan deremot var hennes diametrala
motsats. Ej ett ögonblick höll hon tyst, utan skrek och väsnades
öfver det hårda slag, som hon påstod polismannen gifvit
henne midt i ansiktet.

< Brand och Gerda veko åt sidan.

Plötsligt ljöd ett högljudt, obehagligt skratt genom salen.
»Röda Lotta» — det var den bråkiga kvinnans »nom de
guerre» — hade igenkännt Gerda Sten och rusade emot henne
med öppna armar.

»Gerda Sten!» skrek hon. »Nej, men tänk, att vi skulle
träffas igen! Och här till på köpet! Men hvem har du med

o t

dig. Ah, ta mig tusan tror jag inte det är din gamla galanta
fästman!»

»In med er i finkan», röt nu öfverkonstapeln, som
observerade huru förskräckt Gerda blifvit.

En konstapel tog hetären tämligen omildt i armen och
nästan kastade henne in bland hopen af anhållna.

»Känner ni »Röda Lotta?» frågade öfverkonstapeln derpå,
vänd till Gerda.

»jag kände henne förr», svarade hon darrande af skräck.
»Vi voro en gång arbetskamrater, men se’n dess har jag icke
sett henne».

»Ja, var glad för det och akta er för hennes bekanntskap.
Hon är ytterst dåligt känd, och nu får hon väl åtminstone ett
år, ty hon är också misstänkt för stöld. Nu kunnen T gå,
och jag hoppas af hjärtat, att vi ej skola möta hvarandra här
flere gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free