- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
199

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 99 —

hand i min äiinu en gång som fordom, men nu till tecken på
-evig vänskap!»

Hon torkade en tår ur ögat.

»Men det är ju galenskaper, rena omöjligheter. Har du
alldeles glömt, hvad som händt?»

»O ja! Jag minnes blott, att jag aldrig kunnat låta bli att
tänka på dig under denna sorgliga tid, ty jag visste, att du ej
var dålig och hjärtlös, utan endast djupt olycklig, ett barn,
som ]ämnadt på egen hand föll i en skurks nät. Jag vill aldrig
nämna ett ord mer om denna förfärligt tråkiga tid, som också
du kan och måste glömma, om du vill börja ett nytt lif vid
min sida».

Han lade ömt sin hand på hennes och samtidigt slöto
Gerdas fingrar sig fast om hans.

»Och om jag ville det», började hon, »om jag skulle
kunna säga till mig själf: Försök! Du har funnit en hederlig
■man, som knappast finnes maken till, hvars hjärta du har
trampat under fötterna, öfver hvilkens sorg du en gång har
hånskrattat och som ännu håller af dig lika hjärtligt som
någonsin — om jag också ville det, så vore det ju ändå
för sent. Inte kunna vi få en existens här, det vet du lika bra
som jag, och vi hinna inte komma utom tullen, innan vi hungra
ihjäl. Allt hopp är ju ute».

»Inte så alldeles», svarade Brand. »Nu sedan jag funnit
dig och åter har något att lefva för, skall jag söka upp en sista
hjälp, som jag åtminstone tror ännu står mig till buds. Kom
du med, och om lyckan är oss bevågen, lämna vi staden redan
i morgon bittida».

De fortsatte sin väg flere gator-framåt, tills Brand
ändtligen stannade framför en port och såg uppåt husets fönster.
I ett af dessa lyste det.

»Nu äro vi framme», sade han och trädde in i porten,
uppmanande Gerda att följa med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free