Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 200 -
Brand såg hur portvakten i sitt fönster misstänksamt
mönstrade de ankommande. Han gick då fram till denne och
yttrade ett ord halfhögt, hvarpå denne genast drog sig
tillbaka.
»Vänta ett ögonblick, skall jag höra, om han har tid att
taga emot er», sade han.
Med stigande förvåning betraktande Gerda husets inre och
Brands hemlighetsfullhet.
Här var intet armodets näste, det kunde hon se vid första
ögonkastet.
Portvakten hade tydligen ej fäst sig vid Brands tarfliga
klädér, och att han ville anmäla honom, det hade nog en
djupare orsak.
Bodde månne en förmögen vän till Brand här? Nej, det
var ej möjligt, ty trots all sin stolthet hade han nog då
mottagit så mycket, att han ej behöft hungra ihjäl.
Portvaktens återkomst afbröt hennes funderingar. Han
hade telefonerat upp till våningen.
»Var så god och stig upp. Jag har anmält både er och
ert sällskap, och herrn väntar er. En trappa upp, tredje dörren
till vänster».
Ingen tjänare kom dem till mötes, då de kommo uppför
trappan.
Brand tycktes hafva varit här förr, ty han gick genast
fram till den anvisade dörren, på hvilken ett vanligt visitkort
var fäst.
»D:r Berndt Wallqvist» läste Gerda.
Ej ett ljud hördes i hela det stora huset; hvilket tycktes
vara bebodt af ytterst kigna hyresgäster.
I själfva verket bodde på nedre botten en professor, som
ej intresserade sig för annat än sin vetenskap. Våningen en
trappa upp innehades af den herre, Brand sökte; två trappor
upp bodde en gammal döf grefvinna, och rummen tre trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
