- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
203

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 203 —

att fullborda et’t sista, af hungerns förtviflan förestafvadt beslut
att taga farväl af detta lifvet».

D:r Wallqvist blickade vänligt på Gerda, som blott reste
sig och neg utan att säga ett ord.

»Jag hoppas, ni tillåter att jag sätter mig, herr doktor»,
sade Brand. »Jag är så svag ännu, och för ett par timmar
sedan höll jag på att hungra ihjäl.»

»Det är ju rent förfärligt», utbrast doktorn — och
skyndade till ett skåp, hvarur han tog fram en flaska utmärkt
portvin och ett glas. »Se här, drick det här, det skall stärka
er», uppmanade han vänligt.

Han bjöd äfven Gerda ett glas, men hon afböjde det
tacksamt.

Sedan Brand druckit ur sitt glas, berättade han
sanningsenligt sina och Gerdas lidanden.

Då Brand slutat, slog doktorn handen kraftigt i
skrif-bordet och utbrast:

»Ohyggligt! Sannerligen jag begriper, hur ni kunnat lida
så mycket och ej kommit till oss och mottagit vår en gång
erbjudna hjälp! Vi äro väl ej röfvare och anarkister heller!
Hvad vi arbeta för, är ju helt enkelt arbetarnes lyftning. På
detta enda sätt vilja vi motarbeta pänningens dämoniska makt.
Och våra vapen äro ju ej gift och dolkar, utan helt enkelt
undervisning och upplysning».

»Jag känner ännu ej er organisation, men jag vill lära
känna den,. Men först måste jag fråga, om ni under den första
tiden vill hjälpa mig under samma villkor som förut. Jag kan ej
binda mig vid några löften förr, än jag lärt känna den lära,
ni predikar. Men ett år i dag lämnar jag eder den mig lånade
summan tillbaka — eller också sluter jag mig till er, och då
skall jag jämt och ständigt arbeta för vår gemensamma sak.
Innan dess kan jag dock ej lofva något».

Doktor Wallqvist rynkade ögonbrynen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free