Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
»Det var de villkor, vi då erbjödo eder», sade han. »Idet
förtviflade läge, ni nu befinner er, torde vi väl få fordra ett
löfte. Ni måste ju gå in på det —»
»Måste», afbröt Bark bleknande och lyfte upp hufvudet.
»Jag gör det inte. Jag vill ej gå in på något, som jag icke
känner till, vara hvad det vara vill. Min fria vilja säljer jag
aldrig, hellre —»
»Lugna er, käre vän!» afbröt doktorn honom »tag inte
så illa vid er!
Jag menade ju blott, att man skulle kunna fordra något
dylikt, men på mitt förord skall man icke göra det. Jag
visste väl, hvad vi skulle komma att svara, redan innan ni
gjorde det. Men vänta ett ögonblick. Jag skall tala vid ett
par andra herrar af styrelsen, som just arbeta här i ett rum
bredvid».
»Gör det, herr doktor», sade Brand. »Två människors
öde ligger i eder hand».
Doktorn observerade väl den kärleksfulla blick, som vid
1
dessa ord gled öfver till Gerda Sten, då han aflägsnade sig
genom en sidodörr.
Strax derefter hördes ett samtal från rummet bredvid,
men det var omöjligt att urskilja ett enda ord af allt, hvad
som sades.
Då de blifvit ensamma/gick Brand sakta fram till Gerda
och satte sig vid hennes sida. Smeksamt lade han den ena
armen omkring hennes lif, under det han med den lediga
handen strök hennes arm.
»Är du ond på mig Gerda för det här?» hviskade han ömt.
Han kände, hur hon bäfvade. Långsamt lyfte hon upp
hufvudet och såg med sina stora ögon ljuft och innerligt på
honom.
Nu först bröt den kärlekens stråle fram, som Ferdinand
Brand så länge förgäfves sökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
