Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 —
»Hvad du gör, är bra», hviskade hon tillgifven »Jag vill
ej hafva någon egen vilja längre».
Han drog henne till sig med en känsla, som aldrig hade
känts honom så ljuflig som just i dag.
»Om bara en solstråle än en gång faller från himmelen
ned på oss, Gerda, så skall du aldrig någonsin behöfva ångra
denna dag».
Sedan inväntade de båda under tystnad, sysselsatta med
sina egna tankar, svaret på Brands begäran — väntade på lif
eller död.
I rummet bredvid tycktes en ytterst häftig debatt försiggå.
Ehuru Brand icke kunde uppfatta ett enda ord, trädde dock
kallsvetten fram på hans panna, och han tryckte Gerdas
hand fastare.
Slutligen blef det tyst.
Dörren öppnades åter, och domen skulle förkunnas — här
gällde lif eller död, ej blott för honom, utan ock för den han
älskade.
Icke mer herre öfver sig själf, reste sig Brand hastigt, då
doktorn kom in.
»Förbundet går in på er begäran och beviljar er
femtonhundra kronor till att derpå skaffa eder en ny existens», sade
denne.
Brand for med händerna genom håret, och en djup suck
banade sig väg öfver hans läppar.
»Räddade!» stammade han och fortsatte derpå med fast
röst: »Jag är eder innerligt tacksam, herr doktor. Och om
alltid sådana män stå i spetsen för arbetarrörelsen, då kan
dess vägar aldrig vara ohederliga, och då vet jag också, hvad
jag skall svara om ett år härefter. Ni har gifvit oss bada ett
nytt lif».
Derpå räckte han fram sin hand, hvilken doktorn hjärtligt
tryckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
