Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1. I Glarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 —
att han ville’ resa ensam för att rangera några nödvändiga
affärer på sina gods. Han reste också och kvarlämnade
hustrun och deras lilla flicka, som hon under deras tvååriga
äktenskap skänkt honom.
Sedan baronen rest, besökte jag ofta Madeleine, som var
ytterst nedstämd öfver, att hon aldrig fick något svar på de
bref, hon skref till hononl under uppgifven adress, jag började
ana det värsta, men kunde dock aldrig tänka mig, att baronen
var i stånd till en sådan usel handling, som han verkligen
var. I sin stora bedröfvelse skref Madeleine de mest ömma
bref till uslingen och bad honom icke glömma henne och
barnet. Men då hon aldrig fick ett ord till svar, upphörde
hon att skrifva, dock väntade hon hvarje dag, att han skulle
komma tillbaka.
Slutligen kom den dag, då hon anförtrodde mig, att de
pänningar, som baron Hohenfeld hade lämnat henne, vare totalt
slut, och att hon redan fått sätta sig i skuld på flera ställen.
Huset var blott förhyrdt, och då hon icke längre kunde betala
hyran, hotade värden med utmätning. Det var förfärliga dagar.
Jag var själf fattig och kunde icke hjälpa henne. Hon skref ännu
ett förtvifladt bref till baronen, men då hon icke fick något svar
på det heller, beslöt hon att med sitt barn uppsöka mannen.
Jag blef inte litet förskräckt, då jag fick höra detta, och
försökte visa henne omöjligheten att utföra det, utan pänningar,
som hon var, men hon envisades. Ett enda värdeföremål hade
hon ännu, men hon skulle hellre hafva hungrat ihjäl, än skiljt
sig från detsamma. »Det tillhör mitt barn», sade hon, »och om
jag också själf skall duka under, så har mitt barn dock ett
arf, som en gång skall vara henne till nytta». Jag gjorde ett
sista försök att få henne att afstå från det förtviflade försöket
och rådde henne att vända sig till myndigheterna, men det
ville hon icke höra talas om. Då föreslog jag henne att
flytta öfver till mig, ehuru jag under tiden förlofvat mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
