Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 7. På »Blå Ankan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
med den andra, men ingen tycktes observera hvarken slagen
eller hans högljudda rop.
Storm återvände till sin säng och satte sig åter
fullkomligt lugn, sedan han fått visshet om, att man ämnade
o o * ;
göra honom något.
»De kunna gärna komma, jag väntar», mumlade han.
»Jag skall nog vara klar och ta’ emot dem, om det också är
dussinet fullt.»
Nu slocknade ljuset.
»Dumhufvud!» skrattade Storm.
Han drog fram en blindlykta och tände den, men lät
luckan på densamma vara fördragen, så att fullständigt
mörker härskade i rummet på det att ingen skulle kunna se
honom genom fönstret.
Storm var dödstrött efter dagens ansträngningar och
lian kastade sig ned på sängen för att få någon hvila. Han
hade väl legat en kvart, då han plötsligt reste sig upp.
Det var någon på dörren, som förgäfves sökte öppna den.
»Hvem der?» ropade Storm.
En hviskande kvinnoröst hördes genom nyckelhålet säga:
»Herrn! Herrn!»
Storm gick till dörren och frågade, hvad hon ville.
»Det gäller ert lif», svarar rösten utanför. »Akta er
för att somna. Men ligg kvar på sängen, om de ropa på
er. De sitta ännu kvar i gästrummet och jag ser på deras
miner, att det gäller er. Akta er!»
»Tack!» utbrast Storm halfhögt. »Hvem är ni?»
Intet svar.
»Kan ni inte öppna dörren? Den tycks vara reglad
utifrån?»
Ej heller nu något svar.
»Hör på, ni behöfver inte göra mig den här tjänsten
förgäfves. Hundra francs ger jag er, om ni springer till
staden och tillkallar polis.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
