Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 7. På »Blå Ankan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
»Jag hör inte hvad ni säger», ljöd rösten åter. »Jag
kan inte hjälpa er mer, men akta er, och stanna för all del
i bädden.»
Storm hörde smygande steg, som aflägsnade sig.
»Det var den der döfva pigan», tänkte han, i det han
åter satte sig på sängkanten. »Hvad kunde hon mena med
sin varning att jag ej skulle lämna sängen. Kanske jag
skulle ligga lugnt och stilla och låta slå ihjäl mig, men det
ligger inte för min röst.
Då han ej förstod motivet till den varning han fått,
beslöt han att i stället följa sin egen ingifvelse.
o t
Ater förgick en lång stund, under hvilken allt var så
tyst, att man kunnat höra en råtta gnaga. Det hade lidit
långt på natten, och Storm måste anstränga sig till det
yttersta för att ej somna, men slutligen var allt motstånd
förgäfves och han hörde ej huru någon der ute i korridoren
smög sig fram till nyckelhålet och lyssnade till detektivens
lugna, jämna andetag, hvarpå denne någon åter smög sig bort
Efter förloppet af fem minuter hördes under golfvet ett
skrapande och filande och en regel eller något dylikt drogs
tillbaka. Den tunna mattan dolde en fallucka, som nu
öppnades, så att om någon trampade på densamma, den genast
föll undan. Den döfva pigan känner till luckan och vet
också att Paulsen på sin tid försvann just genom den där
luckan. Men hon hade ingen i världen som skulle taga
sig an henne, om hon flydde och blottade hemligheten, och
derför hade hon tigit. Men detta nya mord ville hon
förebygga och derför hade hon varnat Storm.
Storms djupa andetag hade redan öfvergått till
högljudda snarkningar då han plötsligt vaknade vid bultningar
på dörren och någon som ropade:
»Hallå! Detektiv!»
Det var den der misstänkte främlingens röst, det kunde
Storm svära på. Utan att hinna göra sig reda för hur han
skulle ställa sig, svarade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
