Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
■ttf
»Jag kunde inte se hennes ansikte», sade denne, »men
hon reste sig just nu från stolen.»
»Då är det bäst vi ge oss af!» sade Ström kort.
»Hvad för något. Tänka ni gå er väg, då vi nu ha
råttan så bra i fällan?»
»Ja, vi ge oss i väg!» svarade Ström dyster.
»Gör åtminstone henne stum först. Hon är er argaste
fiende.»
»Nej, jag bryr mig inte om det. Om en kvart är jag
borta.»
»Skall hon lefva då?»
»Gör med henne hvad ni vill! Hon är också er fiende.
Döda henne. Ja, för resten tänd eld på hela huset, om ni
vill. Men jag drager mig ur spelet nu, medan hon är här.»
»Två karlar rädda för en kvinna — fy tusan!» hånade
Martin.
»Rädda? Nej, det är ingen rädsla, det är -— ja, jag
kan ej finna ord för det. Jag kan inte stanna här och se
Räfven dö. Fråga inte mer, för då blir jag arg. Tag
edra pängar och gör hvad ni vill med henne. Vi gå vår
väg!»
Dermed stack Ström ned handen i den portfölj, som en
gång tillhört advokat Elliot, och tog fram ett antal
guldmynt, hvilka Martin räknade med darrande händer.
»Tusen francs. Det stämmer! Tack så mycket. Nu
äro vi på fötter igen.»
»Ja, det var ingen dålig affär för er», svarade Ström.
»Nei, för all del. Och till tack skall jag också skaffa
undan Räfven. Men hvart skola herrarne taga vägen?»
»Det veta vi inte ens själfva», svarade Ström
undvikande. »Farväl!»
Trasbaron hade öppnat dörren och begaf sig i Eks
sällskap ut i mörkret. — De hade väl gått ungefär fem minuter,
då Ström plötsligt stannade och hviskade:
»Det kommer någon! Lägg dig ned!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
