Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
godt säga er, att ni inte behöfver frukta dem mer. Martin
är ihjälskjuten och gubben har förlorat sitt förstånd.»
Förvånad stirrade pigan på kommissarien, som äfven lät
henne hämta sig från sin bestörtning, innan han åter frågade:
»Nå, vill ni nu säga oss, hvad ni vet?»
»Ja — ja!» ljöd svaret.
»Godt. Hur länge har ni varit på Blå Ankan?»
»Tjugu år ungefär.»
»Nå, svara då öppet och ärligt, ty vid minsta osanning
låter jag föra er till ransakningshäktet, och der får ni sitta
tills jag plockat sanningen ur er. Kände ni köpmannen
Anton Paulsen?»
Pigan darrade häftigt då hon svarade:
»Jag har sett honom. Men det var längese’n, inemot
tre år, tror jag.»
»Han bodde här på Blå Ankan öfver natten och
morgonen derpå var han försvunnen. Kan ni säga oss på hvad
sätt ?»
Gumman öppnade flera gånger munnen för att svara,
men förskräckelsen tycktes förtaga henne tungans bruk.
»Jag skall hjälpa er», sade kommissarien slutligen.
»Anton Paulsen hänvisades till rummet med falluckan, hvarigenom
han föll ned i källaren, men blef troligen blott bedöfvad af
fallet. Hvem mördade honom?»
»Det var — värden.»
»Är ni säker på det? Var det inte Martin?»
»Nej, men han visste om mordet, ty han hade spionerat
på fadern och derför måste denne alltid gifva sonen pängar,
ty Martin ville aldrig arbeta.»
»Nå, hur kan ni veta allt så noga. Ni var väl också
med då han mördades.»
Gumman sträckte fram båda händerna som till en ed.
»Nej. De visste inte, att jag lyssnade till allt. Den
ti-den var min hörsel ännu god. Men de ha aldrig fått veta
det, aldrig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
