Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
»Men vämjdes ni inte att vara hos dessa mördare?»
»De gjorde aldrig mig något. Och hvart skulle jag
taga vägen? Jag är ju blott en stackars gumma och har
ingen att vända mig till.»
»Nå, för två nätter sedan tog man ifrån Martin ett fat,
som innehöll ett lik. Vet ni, hvem det är efter?»
»Köpmannen — liket efter honom!»
»Nå, der ha vi bekräftelse på våra misstankar», vände sig
kommissarien till Räfven och Merkel. Derpå fortsatte han
förhöret:
»Nå, vet ni också något om de der båda främlingarne,
som i förgår och i går uppehöllo sig här?»
»Ja, det var två herrar», svarade pigan. »De kommo
strax innan den andre — Storm hette han visst — kom
tillbaka från staden.»
»Jaså, de två främlingarne kommo på kvällen. Huru
sågo de ut?»
Pigan beskref dem och fortsatte sedan:
»De bodde en trappa upp. Men endast den ene
stannade kvar der, den andre, som hade pängarne, satt nere hos
värden och Martin, tills denne gick ned och öppnade
fallluckan, liksom han gjort för Paulsen.»
»Såg ni det också?»
»Ja, jag varnade herrn i rummet. Jag bad honom att
ej under några villkor lämna bädden, så att han ej skulle
falla ned.»
»Nå, bad inte Storm er öppna dörren?»
»Det kunde jag ej, ty Martin hade stängt den.»
»Nå, men ni hade väl kunnat underrätta polisen?»
»Det var omöjligt för mig att lämna huset utan att de
skulle hört det.»
»Storm tycktes ej bry sig om er varning?»
»Nej, han hade nog somnat. Men jag kunde inte sofva
utan låg vaken, då jag plötsligt hörde någon knacka der
nere på främlingens rum, och någon tala med en röst som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
