Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 11. »Bröllopet» i Almenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte Kapitlet.
"Bröllopet" i Almenau.
^Dtn solig sommardag utan ett moln på den azurblå himmelen,
som hvälfver sig öfver det härliga schweitziska landskapet
och särskildt öfver den trakt, der byn Almenau ligger nere i
den af höga snöbetäckta toppar omgifna dalsänkan.
I denna by tyckes man rusta sig till fest denna morgon.
Det lilla kapellets dörr är löfklädd och då och då ser man
folk gå ut på sina respektive förstugubroar och kasta en
blick mot kyrkan, för att ögonblicket derpå åter skynda in
i husen och fortsätta att göra toalett.
Blott några få steg från kapellet står en liten vacker
stuga, öfver hvars ytterdörr prunkar en stor tafla med
följande gyllene inskrift:
»Gud signe eder ingång.»
Huset tillhör den gamla enkan Bürgli, hvars enda son
i dag gifter sig och inför en ny härskarinna i huset, till
moderns stora förargelse.
Wally Parlow, så hette den utkorade, var, ehuru blott
tjugusex år, änka efter vägvisaren Parlow, som vid en
vågsam bergsbestigning störtat ned och slagit ihjäl sig. Hon
gick och gällde för en verklig skönhet och liknade alls ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
