- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
183

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13. En ulf i fårakläder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- i83 -

f *

»Under tiden dör väl baron Hohenfeld och testamentet
kommer hit eller hur?» skrattade Ek.

»Just så ja. Och sedan kommer hufvudsaken och det
är den som vållar mig största bryderiet, men den måste
genomföras äfven den, om jag också skall stampa en präst
ur marken.»

»Det är väl en bagatell. Men arftagerskan. Tror du
hon går in på det?»

»Om hon går in på att taga mig till man, menar du.
Det skall jag nog sköta om. Det skulle ju vara stor skam,
om jag inte skulle kunna få henne blixtkär i mig. På hur
lång tid har du hyrt huset här?»

»På obestämd tid. Jag har betalt för en månad i
förskott, det gick ej med mindre.»

»Nå det är bra. Har du undersökt huset och
omgif-ningarne?»

»Ja, så mycket jag haft tid till. Det finns en bakdörr
ut till den totalt förvildade trädgården och genom häcken
kan man komma ut i skogen, som betäcker hela kullen här.
Här är nyckeln till bakdörren.»

»Tack! Stäng nu väl till och gå sedan till kojs. Jag
har åtskilligt att styra med ännu.»

»JX jaS förstår, baronens testamente.»

»Någonting ditåt. Men laga dig i väg nu och det
säger jag dig en gång för alla: Håll ögonen på röda Eotta,
hon får aldrig gå utom dörrarne.»

»Hvarför misstror du henne?»

»Derför att hon ej är densamma som förr nu mera. Jag
vet inte själf hvarför, men det är något inom mig, som
säger det, och det försäkrar jag dig, att skulle jag få fog för
mina misstankar, så har hon sett sin sista stund.»

Derpå aflägsnade Ek sig och Ström tog plats vid
skrif-bordet, der han satt ännu då morgonsolens första strålar
lyste in genom rutorna. Det måste vara ett ytterst viktigt
bref han skref, ty han höll ofta upp, lutade hufvudet i handen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free