- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
186

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13. En ulf i fårakläder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i86 —

* ■‡

si g från stora själsskakningar, som hon kanske upplefvat de
sista dagarne; du har sett sådant förr hos kvinnor, som du
varit engagerad hos. Hon skall tro dig, liksom hon öfver
hufvud taget tror allt, man ljuger i henne.»

Sedan Ström ännu en gång njutit af anblicken af den
sköna kvinnan gick han åter ned i sitt rum.

Dagen förgick utan att Wally vaknade, men hennes
kropp såg ej längre så liflös ut. Ström hade ännu en gång
varit uppe hos henne för att öfvertyga sig om, att det ej var
någon fara för handen.

På aftonen hade herr von Stolzen hastigt insjuknat.
Den gamla pigan fick ej beträda hans rum, men Ek och
Lotta blefvo inkallade. Sedan han talat med dem en stund
sändes pigan till en läkare i närheten, som just ej var känd
såsom något ljushufvud, men till hvilken folk hade stort
förtroende. Och som bekant verkar ett sådant många gånger
bättre än alla världens medikamenten

Han var just en sådan läkare som Ström behöfde — ty
han satte obegränsadt förtroende till hans — dumhet.

Veit Brändli — så var läkarens namn — kom i största
hast och frågade med }Ttterst värdig min, så snart han i
förstugan fick S3rn på Röda Lotta, efter »patienten.»

Lotta öppnade dörren till Ströms rum och visade in Veit.

Härinne var nästan kolmörkt, ty fönstergardinerna voro
ytterst omsorgsfullt tilldragna. Det var omöjligt att se
patienten, man hörde blott hans oregelbundna andetag, och huru
han kastade sig af och an i sängen.

»Jag ser ingenting», sade doktorn. »Vi skulle kanske
draga från gardinerna.»

»Nej» — afbröt Ström stönande — »intet dagsljus —
det gör mig galen — en lampa i värsta fall. —»

Lotta tände en mycket liten lampa som stod på
nattduksbordet.

Den sjukes ansikte såg hemskt ut, men att detta berodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free