Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 5. Ett genialiskt streck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4i —
:fr
Han fortsatte genom skog och öfver stock och sten,
följande en smal, men djup bergsklyfta. Plötsligt stötte han
på liket efter en person, som tagit sig själf af daga genom
hängning.
Ett ögonblick eggade han tillbaka, men strax derpå
stannade han helt lugnt och tog den döde i skärskådande.
Han drog den döde i rocken och vände honom så, att lian
kunde se hans ansikte.
»För tusan!» sade han till sig själf. »Är det inte den
der Walter Bürgli, jo visst. Han har ju ännu märket efter
hästhofven i skallen. Skulle inte jag på något sätt kunna
begagna den här gossen för att skaffa mig själf litet luft
från de der spårhunjlarue?»
Han funderade ett par minuter och var sedan klar med
sin plan. Hastigt skar lian ned den döde och undersökte
dennes fickor.
»Papper — prästbetyg — bravo! — en knif — en tom
börs — ingenting mer.»
Derpå släpade han in den döda kroppen i ett tätt
buskage, der han fullständigt klädde af densamma och tog
kläderna på sig. Lyckligtvis passade de något så när. Sedan
klädde han den döda kroppen i sina eleganta, ehuru af
hets-jagten tämligen illa medfarna kläder. Den tygbörs, som han
alltid bar om halsen, tömde lian, så att det blott fanns några
småmynt kvar jämte de papper, som lydde på Schönau och
Stolzen och hängde den sedan om den dödes hals. En
handske stoppade han i Walters ficka, den andra slängde
han på marken.
Sedan han än en gång försäkrat sig om, att han hade
alla Walter Biirglis tillhörigheter hos sig, fattade han den
döde med båda händerna vid skuldrorna och drog honom
genom buskaget fram till randen af den djupa klippau, han
följt på vägen uppför, och med en spark lät han kroppen
försvinna ned i klyftan, der den naturligtvis genom de många
stötarne mot berghällarne skulle hamna totalt oigenkänlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
