Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 10. Åter i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 96 —
»Nå, dermed må vara hur som helst, jag följde den. Då
min sorgliga tillvaro nu blifvit så olycklig, den kunde blifva
edra understöd af en eller annan orsak upphört, värdinnan,
hotat att vräka ut mig och barnet på gatan, polisen böljat
förhöra sig om mig, allt annat att förtiga, då tog jag snyftande
afsked af mitt barn. Icke en, väl hundra gånger tryckte jag
det till mitt bröst, innan jag bäddade den lille i en korg,
lade ett bref bredvid, och smög mig ut med det i arla
morgonstunden. Ingen hade lagt märke till mig, då jag nådde
er dåvarande trädgård, genom hvars grind jag smög mig in.
Natten var ljum och jag lade mitt barn på trappan framför
er dörr. Själf slet jag mig med blödande hjärta från min
älskling och gömde mig bland träden för att se hvad vidare
skulle hända. Så småningom dagades det, och en stund
senare öppnade er kammartjänare porten och blef tydligen ytterst
förvånad, då han fick se korgen och observerade ett litet barn
deri. Han skyndade in och strax derpå visade sig en
kvinnlig tjänsteande och baronessan själf, som lyfte barnet ur korgen
och tog det på sin arm. Af innersta hjärta välsignade jag
henne.»
»Slutligen kom också ni själf ut och frågade med
rynkad panna hvad det var.»
»Ett barn, se här», svarade er gemål, »ett riktigt
vackert barn. Den stackars lilla är utan både far och mor. Se
här, läs själf!» och dermed räckte hon er brefvet, jag skrifvit:
Förbarma er öfver mitt stackars oskyldiga
barn, som nöden tvingar mig att lämna ifrån mig.
Dess far har rymt och dess olyckliga mor står vid
förtviflans brant. Tag upp mitt barn, jag skall
aldrig fordra det tillbaka, aldrig träda i dess väg.
Våren barmhärtiga och en olycklig moder skall
välsigna er.
Sedan hörde jag er fråga, om ni skulle låta polisen
forska efter den hjärtlösa modern.
»Nej, Alfred», svarade baronessan. »Den stackarn har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
