Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 10. Åter i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
nog med sorg ändå. Du har ju så ofta önskat dig ett barn,
utan att vårt äktenskap välsignats med något. Låtom oss
betrakta den lille såsom en gåfva af försynen och behålla det.»
»Ja, om du vill det, så», svarade ni. »O, inte ett ord
af detta samtal har gått ur minnet.»
»Också jag minnes mycket väl den höstmorgonen», sade
baronen, »ty jag har tusen sinom tusen gånger förbannat den
stund, då jag tog upp ert barn — jag var öfvertygad om, att
det var ert — och lät uppfostra det som mitt eget — ty
Edmund, som vi kallade honom, blef en spik i min hustrus
likkista. Hon älskade honom och han återgäldade hennes
kärlek med ett skamlöst och fräckt uppträdande. Hans
faders blod flöt i hans ådror. Apropos — har ni någonsin
sökt upp denne.»
»Ja, jag sökte honom länge förgäfves, tills jag helt
nyligen fann honom — död, mördad i en järnvägskupé. Också
nu hade han, på sin jagt efter lyckan, begått en skurkaktig
handling, men denna gång hade han funnit sin öfverman.»
»Också död! Nå, det finns dock en hämnande makt!»
»Också död?» upprepade Räfven häftigt. »Ar
Edmund död?»
»Det har jag ej sagt», svarade baronen undvikande, »men
han är borta, försvunnen. Hvarför har ni aldrig sökt få veta
något om honom, sedan ni åter fått det bättre?»
»Ack, det har jag ofta gjort, ehuru i största tysthet.
Den man, som bedrog mig, hade förändrat hela mitt väsende,
gjort mig kall, utan förbarmande. Endast moderskärleken
fanns kvar i mitt förstenade hjärta. En och annan gång
lyckades det mig också att få se mitt barn, och då hade jag
all möda i världen att afhålla mig från att springa fram och
taga det i min famn. Då han var femton år såg jag honom
för sista gången.»
»Nå, ni har sedan dess varit gift?»
»Ja, nöden har ju ingen lag. En kamrat vid teatern
bjöd mig sin hand, och jag hade intet annat val, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
