- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
98

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 10. Åter i Berlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 98 —

hade misstagit mig på honom, han var slarfvig, rå och brutal
och misshandlade mig. Han fick aldrig veta något om
Edmund, ty jag var öfvertygad om att han då skulle
uppsökt er.»

»Nå — blef äktenskapet barnlöst?»

»Nej, jag har en dotter, vid hvilken hela mitt hjärta
hänger fast. Min man sköt sig slutligen, och jag måste söka
mig min utkomst för att kunna försörja mig och barnet. En
lång tid måste jag kämpa med armodet, tills jag lyckades
finna en existens, som, ehuru arbetsam och ansträngande,
dock förskaffar mig en inkomst, tillräcklig att lifnära oss på.
Och nu har jag blifvit hård som en sten, utan förbarmande
mot hela mänskligheten. De enda jag ännu hyser känsla
för äro mina två barn.»

Ett kort skärande skratt banade sig väg öfver baronens
läppar.

»Edra barn, ja! Er dotter vill jag inte tala om, men
er son —.»

»Ni har förbannat honom, jag vet det. Men hvad
betyder det för modershjärtat! Jag vet hans brott, men om han
än gång kunde vinna er förlåtelse, skulle jag på mina bara
knän tigga derom.»

»Spara er det besväret! Er son har varit död för mig,
allt sedan han skref mitt namn på växlar och sedan för att
sätta kronan på verket i sällskap med en annan galgfogel
bestal mig och slog mig i hufvudet med en kofot. Men
derför må hans öde vara hans straff.»

»Ni vet hvad som blifvit af honom?» sporde hon hastigt.

»Ja, det vet jag», svarade Rompella efter en paus. »Men
nu ville jag gärna veta, hvar ni fått min adress och hvem
som meddelat er, hvad som förefallit mellan mig och er
vanartade son.»

»En glädjeflicka, Charlotte —.»

Baronen reste sig med ett utrop af vrede, hans händer
knöto sig krampaktigt och hans ögon sköto blixtar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free