Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 12. »De utstötta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii3 —
i?-
genom salongen. Konrad kände hur det svindlade för hans
ögon, och huru strax derpå någon tog honom vid armen.
Viljelöst följde han och stod ögonblicket derpå inför
publiken. En jättelagerkrans susade genom luften och föll ned
för hans fötter — men han stirrade blott på den och hade
säkert låtit den ligga, om ej direktören tagit upp den.
Gång på gång måste ridån gå upp innan publiken
lugnade sig.
Den fjärde akten gick med samma bifall som den tredje
och än en gång måste Konrad visa sig.
»’De utstötta’ har gått glänsande», sade direktören.
»Pjäsen blir en af säsongens clous», försäkrade han vidare och
Konrad lämnade teatern med en känsla af att åtminstone
ännu en lycklig afton i lifvet blifvit honom beskärd.
Han var så upptagen af sina tankar, att han ej märkte
en herre, som en lång stund gick jämsides med honom.
»Det måste vara Konrad, ja, det kan inte vara någon
annan», tänkte denne och slog för att öfvertyga sig ett lätt
slag på Lindens axel i det han hälsade:
»God afton, Konrad, hvad går du och grubblar öfver!»
Linden ryckte till och såg ytterst förvånad ut.
»Förlåt, men —» sade han.
»Du känner inte längre igen mig? Nej jag förstår det.
Jag har ju varit från Stockholm så länge och nyss
hemkommen igen har jag ej haft tillfälle att söka upp dig. Jag
tänker du är på hemväg och då kunna vi prata litet, om du,
som jag hoppas, ej har något emot att jag följer dig.»
»Hvem är ni då?» frågade Lindén.
»Känner du verkligen inte igen mig? Jag såg genast
att det var du, då du framträdde efter ropet på författaren,
ehuru på affischen stod Konrad Lind. Jag har nog kanske
förändrat mig mer under Sydamerikas brännande sol; jag är
Frans Törne.»
»Ack, Törne, är det du, nej sannerligen det var en
angenäm öfverraskning. Det var längesedan — och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
