Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 12. »De utstötta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 121–
åtminstone inte. Om du lugnar dig ett ögonblick skall jag
höra efter om hon sofver nu. Du skall se henne.»
Han slog på en tam-tam af silfver och mulatten inträdde,
erhöll en befallning och aflägsnade sig, för att strax derefter
återkomma och meddela sin herre något, som var fullkomligt
oförståeligt för Konrad, ty samtalet fördes på ett språk, som
utgjorde en blandning af spanska och en negerdialekt.
»Kom», uppmanade Törne. »Två rum härifrån ligger
hon i sin söta sömn, och du kan se henne genom dörren utan
att vi störa henne.»
Han gick före Lindén genom två svagt upplysta, långa
rum. Dörrarne vore betäckta med tjocka portierer och på
golfvet låg mjuka mattor, som förtogo hvarje ljud.
»Jag skall lyfta upp portieren här», sade Törne, då de
kommo fram till det omtalade rummet. »Håll dig blott t)’st,
så att hon inte vaknar.»
Lindén ställde sig bredvid Törne, som just nu drog den
tjocka sidenportieren litet åt sidan. Konrads hela inre
befann sig i en feberartad upphetsning och hans hjärta klappade
häftigt, utan att han kunde förklara orsaken dertill.
Det var ett litet nätt rum, förtjusande möbleradt med en
säng på den midt emot dörren varande väggen, och i sängen
hvilade en ungdomlig, skön varelse, inhöljd i en nattdräkt af
siden och vid hennes fötter satt som en skärande kontrast
en gammal negress, den fulaste man gärna kunde tänka sig
en vidrig drake, som bevakade sin skatt.
»Förstår du nu, att jag måste ega denna kvinna, och att
jag tvingar henne, om hon trotsar?» frågade Törne, men då
han ej fick något svar vände han sig om.
Den syn han då fick se förskräckte honom till det
yttersta.
Lindén stod med utsträckta armar och framåtböjd
öfver-kropp. Ögonen voro vidöppna, som ville han famna hela
rummet med dem och ett rosslande skri tvang sig fram ur
hans strupe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
