Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 12. »De utstötta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 124 –
Törne svarade med ett lugnt leende:
»Det är mycket enkelt. Du tänkte strypa mig, men
svimmade i detsamma Inte rår jag för att du älskar Therese
Ek, men vill du hafva satisfaction för att jag tagit upp henne
i mitt hus, så står jag gärna till tjänst. Välj själf tid, ställe
och vapen, ja, passar det dig kunna vi ju duellera här med
detsamma.»
»Ja, det vore bäst, mitt lif är mig totalt värdelöst nu!»
»Såå», utbrast Törne. »Nå här finnas laddade pistoler.
Välj själf. Rummet är långt nog. Du får första skottet
Nå, tvekar du?»
Långsamt tog Konrad en af pistolerna, som Törne tagit
ned från väggen, under det denne flyttade bordet åt sidan.
»Stopp! En sak först», sade han. »Innan vi växla
skotten måste vi klargöra för oss, hvad som sedan skall ske. Faller
jag, så kommer man antagligen att häkta dig senast i morgon
för mord — vi ha ju inga vittnen. Så kommer man
naturligtvis att göra en husundersökning och finna Therese, som
redan länge varit eftersökt af polisen. Du har alltså ingeu
vinst af att döda mig. Du gör blott två människor, dig och
Therese, ännu olyckligare än ni redan äro. Antag åter att
jag dödar dig, så blifver saken enklare. Jag kan ju hålla
mitt hus med ditt lik i stängdt ända tills jag hinner komina
tillbaka till min plantage. Men jag vill ej döda dig, tv din
död skulle skada alla olyckliga, hvars förnämste kämpe du
visat dig vara, icke minst skulle det skada Therese, under
det att ingen har någon nytta deraf. Och om också ditt lif
synes dig själf föga värdt nu, så hvem vet om ej snart en
solstråle bryter geuoni molnen. Du låter modet sjunka
alldeles för snart.»
Konrad von Lindén lät vapnet falla ned på mattan.
»Jag — slåss inte!» sade han med bruten stämma.
»Det var klokt af dig. Det var just meningen med mitt
långa tal. Men nu måste vi prata förstånd.»
»Hvad kunna vi ha att säga hvarandra vidare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
