- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
134

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 12. »De utstötta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 134 —

gick skyndsamt vägen framåt till en grind, hvilken han
öppnade och steg med sin ledsagarinna in i en parkliknande
trädgård, vid hvars bortre ända en liten villa låg.

Äfven till denna öppnade han porten och bjöd Therese
stiga på. Här disponerade han några rum en trappa upp
och ett af dessa ville han erbjuda Therese som tillfl}*ktsort.

Då han nu tände ett ljus så att hon fick se hans
ansikte, tumlade hon med ett anskri baklänges.

»Herr von Lindén!» ropade hon och sjönk ned på en
soffa, men innan han ens hann gifva ett svar, sprang hon
åter upp. »Låt mig gå. O, att jag inte kände igen er
genast. Jag vet ju, att ni föraktar mig och tror mig brottslig,
och att det var på er begäran, som herr Törne anmälde mig
hos polisen.»

Men hon kunde ej komma ut, ty Konrad ställde sig i
vägen.

»Så, har Törne sagt er det?» svarade han. »Nå, det är
sannt. Kanske han sade er motivet också. Jag älskade er,
Therese, tillbad er så som en man tillbeder ett helgon. Då
fick jag se er och höra af Törne, att han, ja, hela världen
ansåg er skyldig till mord och för att rädda mig för mig
själf, bad jag honom göra anmälan. Men i afton, då ni
skulle blifva häktad, tvang mig mitt hjärta att söka rädda er.
Jag kunde ej annat. Det lyckades, och sedan jag hört er ed
vet jag, att jag gjorde rätt i att rädda er. Vill ni nu stanna
här och anförtro er åt mig?»

Han sträckte fram båda - händerna och dröjande lade hon
sina i hans.

»Ja, det vill jag, och må ni aldrig få ångra, hvad ni gör
för mig!» svarade hon halfhögt.

»Förlåt då, att jag gör er en fråga. Ni talade nyss om
en vän, en sista, som älskade er. Kanske om jag skulle
underrätta honom —.»

»Jag har blott en vän ännu», hviskade hon darrande,
»och den känner herr Törne!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0808.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free