- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
187

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 18. »Jag älskar dig»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då Törne lämnade Konrads villa, mötte han strax
utanför på landsvägen en mörkt, enkelt klädd kvinna, som bar
en musikportfölj under armen. Han gick förbi utan att gifva
akt på henne, men hade han anat, att det var Räfven, som
han mötte, hade han nog observerat henne.

Räfven fortsatte vägen framåt ett st}Tcke och stötte der
på en af de detektiver, som voro henne behjälpliga.

»Såg ni Törne?» frågade hon.

»Nej!»

»Han kom just nu ut från Lindens, der han uppehållit
sig en halftimme. Nu ha vi åtminstone bevis på, att de båda
umgås. Laga, att vi till natten få hit en lätt stege, som ni
ju kan sticka in i trädgården bland buskarna, då det blir
mörkt.»

Då mörkret inträdt, utförde polismannen Räfvens
befallning, hvarefter han hastigt aflägsnade sig, för att en stund
senare jämte fru Ranko stiga öfver det låga staketet, som
skilde trädgården från vägen.

»Hemta nu stegen», sade hon. »Ja vill försöka kasta
en blick in genom det der hörnfönstret, som vetter ut till
balkongen.»

Så snart stegen var rest, gick hon upp för den, sedan hon
gifvit polismannen order att hålla ögonen öppna, så att hon
ej skulle blifva öfverraskad. Men strax derpå steg hon åter
ned och vinkade detektiven till sig.

»Här är tyst som i grafven. Antingen sofva de som
stockar och tänka inte på att fly, eller också äro de redan
borta.»

»Det senare är omöjligt.»

»Nå, då måste vi vänta tills vidare. Jag kan ej befria
mig från tanken, att något . är i görningen. För i kväll
kunna vi godt gå och lägga oss, men i morgon få vi hålla
oss klara igen.»

Med dessa ord ställde hon i polismannens sällskap kosan
mot staden.

* *
*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0861.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free