Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Sista kapitlet. Moder och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tag den och döda dig själf. Bespar din mor att se dig
sluta på schavotten.»
»Nej, jag vill inte», skrek han, skakande af förfäran.
Då kastade hon sig på knä framför honom och sträckte
bedjande händerna mot honom.
»Gör det, barn, gör det. Det fins ju ingen annan
utväg. Om knappa fyrtio timmar skall du bestiga stupstocken.»
»Fins det ingen annan räddning?» frågade han än en gång,
och då hon nekande skakade på hufvudet, fortsatte han:
»Om jag måste — så — gif mig då knifven!»
Hon tvekade ett ögonblick, och hvad hon derunder kände
i sitt modersbröst det var värre än helvetets alla kval.
Då hördes buller ute i gången.
»Man kommer, snart är det försent! Tag dolken.»
Han kände den i sin hand.
»Jag kan ej», sade han vildt, »kedjan är för kort!»
Nu drogos reglarne ifrån der utanför dörren.
»Döda mig, du moder! Men skynda! De komma redan!»
Och fru Ranko tog dolken, med hvilken sonen dödade
sin fader och stötte den i hans bröst ända till fästet.
»Moder!» rosslade han och föll död ned.
Nu öppnades celldörren och två vaktkonstaplar trädde in.
»Jag har befriat honom!» skrattade Räfven i ett anfall
af sinnesförvirring.
Ström var död och Ek skulle ensam bestiga stupstocken,
men också han gick den jordiska rättvisan i förväg, i det han
med förtviflans kraft stötte hufvudet mot väggen och en
morgon, då vaktkonstapen brakte honom mat, fann han den till
döden dömde ligga med spräckt hufvudskål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
