- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
254

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Sista kapitlet. Moder och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag vill säga dig, hvilka dina föräldrar äro, olycklige!»
svarade hon och sjönk ned på cellens enda stol,

»Mina —?» stammade han och en sällsam känsla, som
han aldrig förr känt, fick makt med honom ju längre
Räfven berättade om hans födelse, och huru han kom till baron
Rompella, sedan modern blifvit öfvergifven af hans fader.

»Och han har slutat, han som du i kampen om guldets
dämon», utropade hon, »din far hette Elliot, och du har själf
mördat honom.»

Den dödsdömde utstötte ett skri af förfäran och
stammade sedan: »Och min mor?»

Då reste hon sig.

»Det är jag, Räfven, som jagade dig, förbannade dig,
svor din död, jag som ovetande utlämnade mitt eget barn
till stupstocken!» ljöd det öfver hennes bleka läppar.

Med vidöppna öppna ögon stirrade Ström på henne.

»Moder!»

Hon sträckte armarne mot honom, men de_sjöuko åter ned.

»För första gången har jag hört detta ord uttalas af din
mun», stammade hon, »ty då jag bar bort dig, kunde du ej
tala ännu. — O, hvad har jag förbrutit, efter Gud pålagt
mig ett sådant straff?»

»Rädda mig, moder!» sade han ångestfullt. »Jag har
aldrig fruktat döden förr, men nu, då jag vet, hvem jag
mördat, och hvem som lämnat mig åt bödelsknektarne, nu är jag
rädd. Rädda mig från stupstocken!»

Räfven hade sjunkit ned mot väggen, men nu ryckte
hon åter upp sig.

»Ja», sade hon, »jag skall rädda dig från stupstocken
Just derför kom jag hit.»

En stråle af hopp blixtrade i hans ögon.

»Visa mig en väg till räddning!» bad han.

Hon hade tagit fram en liten tingest ur sin ficka.

»Känner du igen denna dolk?» frågade hon hviskande.

»Det är samma knif — med hvilken min far —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0928.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free