Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltets vikt, men vi kunna åtminstone känna oss
lugna i medvetandet om, att vi under vår livstid
trott oss hava lyckats dupera en del folk, visserligen
omedvetet, men ändå! — och att vår egenskap av
personlighet på grund av sin tillvaro varit
nödvändig. Vi äro atomer i en kemisk förening av för oss
obekanta ingredienser. Låt vara att det stundom
fräser på ytan i retorten, men för en lugn och
överlägsen betraktare är det hela alldeles i sin ordning,
liv och död, mord och födelse, allt är som en
vindstilla vik. Och om Alexander erövrar världen eller
månen trillar ned och träffar Ryssland och
decimerar dess invånareantal, förefaller det oss tänkare
ungefär lika viktigt som då en fluga kliar eller
putsar sina bakben. Me voici! Skulle något ha något
av petard i sig, vore det konsten, men jag tror inte
det heller. Vi äro alla skräddare. Vi äro något slags
molekyler i en soppa som röres om av sig själv. Vi
ge fan i att resonera om livets mening, utan ägna
oss åt memoarskrivning.
Jag har ansett mig böra förutskicka dessa
anmärkningar, på det att världen skall få någon aning om
sin förnämste redaktörs synpunkter på tillvaron.
Jag tror inte ens på dem jag givit härovan. Att
skriva eller överhuvudtaget yttra sig är en fånighet,
som endast rättfärdigas av individens oförmåga av
konsekvens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
