Självdeklaration / 11 (1944) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sten var för stor och jag var för liten. Jag stupade
på näsan. Alla läsare, som haft någon närmare
beröring med svin, veta att barnskrik göra dem
ursinniga. Jag skrek och son kom samt började äta upp
mig. Lyckligtvis hörde min mor, som satt i
vävstolen därinne, skriket, och räddade mig ur suggans
klövar. Det som återstod av mig var emellertid
tillräckligt mycket för att dana en estetiker, en
Schöngeist som den, som skriver dessa rader.

MITT ANDRA MINNE

Jag var emellertid fortfarande mycket ung. Det
kom sommar och vinter och annan växling av
årstider. Jag blev kär. Det fanns en flicka — som
antagligen nu är mormor, som jag blev kär i —
ty den mänskliga naturen tar ju alltid ut sin
efterrätt. Men hur mycket jag än letar i mitt minne,
kan jag icke påminna mig detaljerna i detta
kärleksförhållande, varför jag dröjer med det till senare år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>