Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan skulle jag peta undan några lik i
domkyrkan och låta begrava mig på något extra fint sätt.
Nobel muss die Welt zu Grunde gehn!
Allt det där skulle nog kunna ha realiserats, om
jag inte ansett det nödvändigt att först orientera mig
i staden och studentlivet, innan jag lade
grundstenen till min pyramid. Att lära känna poliskåren
och dess sinnelag låg mig särskilt om hjärtat.
Jag släckte därför en lykta en kväll. Den
konstapel, som högg mig, var tydligen ingen vän av
dylika oskyldiga förströelser. Jag fick plikta och
blev uppkallad till inspektor för att erhålla varning.
Det första steget på brottets bana är det svåraste.
Med darrande knän och ett rov för de stridigaste
tankar, med schavotten hägrande för min inre blick
eller åtminstone en förstörd framtid som lindrigaste
resultat av mitt pliktförgätna beteende trädde jag
in till vår avhållne inspektor, han som förstod sig
på pojkar, allas vår farbror Fritiof Holmgren.
Han fixerade mig en stund med rynkade
ögonbryn.
— Farbror tycker väl, att jag är ett fint nummer,
sade jag.
— Du har släckt en lykta och det tycker jag inte
passar oss studenter, som ska arbeta i
upplysningens tjänst. En förmildrande omständighet är, att du
bara släckte en. I min ungdom brukade vi släcka
alla lyktorna. Vill du ha ett glas punsch?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
