Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om jag ville!
Detta var både första och sista gången jag var
uppkallad till varning. Efteråt släckte jag visserligen
lyktor, men på ett mera förslaget sätt. Jag fick ofta
springa för livet, men snabbfotad som jag var hade
jag alltid tillfredsställelsen att inom kort höra den
förföljande polismaktens stånkanden förtona i
mörkret bakom mig.
Gamle Abraham Böckman, kommer du ihåg, hur
vi hyrde vagnar och åkte bakpå fjädrarna? Kusken
var vidtalad. Poliserna skreko hela Drottning- och
Vaksalagatan utefter: — Slå bak! Dom hänger bak!
Men kusken körde på, döv för allt utom våra
löften om dricks och glögg på Grindstugan.
Och du, gamle Birger, kommer du ihåg i din
himmel, hur vi en dimmig natt buro bort 14
grindar från Luthagen och ställde dem i en förstuga i
Fjellstedtska skolan? Hur det kunde lyckas, är mig
ännu en gåta. Vårt oskyldiga nöje förminskades
icke av att dagen därpå i sällskap med en skara
likasinnade promenera på Luthagen och se på, hur
konstaplarna buro grindar och provade in dem.
Allt på sin rätta plats! Att gymnastisera i
bagarkringlor och mödosamt byta skyltar var en
omtyckt sport. Att med ansträngande av alla sina
krafter förflytta centnertunga portluckor till en annan
stadsdel satte vi en ära i — och du ”Fyris”
annonstavla uppe i Fjärdingen, nog förde du en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
