Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi måste se efter honom. Vi stå inte till svars!
Vi rusade ut och ned på gatan. Yxlöv var
försvunnen i folkvimlet.
Vad skulle vi göra? Vi hade fördärvat utsikterna
för oss, men Yxlöv var ju också oefterrättlig. Vår
framtid under mellandagarna såg hotande ut, och
ingen kamrat fanns kvar att vigga av. Men vi hade
druckit några glas punsch och punsch, måttligt
njuten, föder idéer.
Jag fick en djärv sådan.
— Vi gå upp i poliskammarn!!
Ernst Fridolf betraktade mig frågande. Vi hade
haft en del att göra med polisen, flyttat skyltar,
ställt till gruff, släckt lyktor och dansat ringdans
omkring den fruktade konstapeln n:r 9 Morin på
torget en natt under de beryktade oroligheterna,
då upprorslagen lästes upp från poliskammarens
trappa av Raaben själv. Vi hade listat in ett halvt
dussin båtshakar i polismästarens trappuppgång,
anspelande på en gängse lögnhistoria om den
riksbekante hedersmannen. Vi voro inom poliskåren
icke betraktade som guds bästa barn.
— Jo, vi går dit och bjuder konstaplarna på
punsch. Du förstår, att i kväll måste de vara
vekhjärtade — julafton och frid i all naturen. Tror du,
att några studenter förut ha bjudit konstaplarna på
punsch i poliskammarn? Nej, var lugn för det! Och
vi kunna få fördelar av det i en framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
