Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ernst Fridolf var med om saken, jag stoppade
litern i fickan, och om några minuter stegade vi in
i gemaket, där vi många gånger förut stått som
syndare, anklagade för brott mot nattfriden och
ordningsstadgan.
Konstaplarna tittade förvånade på oss. Jag
harskade mig.
Jag höll ett tal, där jag påpekade julhögtidens
betydelse. På en dag som denna borde vi glömma
allt groll. Visserligen vore studentkåren på grund
av vissa sorgliga tillfälligheter sedd i ogynnsam
dager av polismyndigheten, och stundom,
beklagligt nog, vore förhållandet vice versa, men i denna
strid vore den ädlast, som räckte handen eller rättare
litern till försoning. Vi hade tänkt oss de
vakthavande konstaplarnas känslor på julaftonskvällen,
en kväll då ingen bråkar i staden, då en vakt är
obehövlig, ty kärlekens och fridens ande svävade ju
över all ängden, liksom stjärnan för närmare två
tusen år sedan stod still över krubban. Låt oss tömma
en fridens, en förståendets, ja, en kärlekens bägare
i Ulanders utmärkta Fin de Siècle-punsch till ett
tecken på en varaktig och efterlängtad försoning.
Bakom oss stod hela studentkåren, hela universitetet
från rector magnificus till vaktmästaren i skånska
nationen, en nation som i Uppsala var så obetydlig,
att den icke ens existerade. Med ett ord hela det
Sverige, som en gång skall bekläda alla ämbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
