Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplivade gamla minnen och särskilt ett efter en
vådlig frukost på Rullan, som var så intensiv att vi
trots våra ytterst begränsade tillgångar beslöto
fortsätta den i Stockholm. Vi måste först skaffa tobak
för resan och vi visste att vi fingo sådan på kredit
hos den goda Clara.
Just som vi stodo och utvalde lämpliga
cigarrmärken, kom en fruktansvärd buse in i butiken och
tiggde. Han var mycket gammal och rysligt
förfallen, en människotrasa. Vi kände till honom. Han
söp ohyggligt och ställde sig om möjligt eländigare
än han var, varje gång han bad om en slant. Vi voro
i världens förnämsta festhumör och sågo framtiden
genom ett regn av solstrålar.
— Snälla herrarna, sade busen, skänk en
gammal student en liten peng!
Inte hade han varit student inte! Men han ville
göra sig ytterligare tragisk.
— Nää, lille buse, sade Jolle, pengar har vi inte.
Men en kyss kan du få!
Och han omfamnade busen och gav honom en
smällkyss!
Busen stirrade förskrämd på Jolle och sprang ut
— sprang som för livet. Och när vi sedan kommit
ner till järnvägsstationen för att lösa biljett och
någon föreslog att vi skulle ta tur och retur,
dekreterade Jolle: — Ä ni galna? Inte har vi råd att ta
returbiljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
