Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han suckade som en fördömd.
— Då ska du smida medan järnet är varmt. Jag
tror inte att hon tycker så illa om dig heller. Det
ser nästan så ut.
Han sken upp över hela ansiktet.
— Vill inte du följa mä ner på restaurangen (i
samma hus), så ska ja bju dej på en halv punsch mä?
— Nej tack, ska du fria så ska du vara ensam
med henne. För resten dricker jag inte punsch på
förmiddagarna, men det gör nog hon, för flickor
tycker om det som är sött.
Den olycklige gick fram till fröken v. K., där hon
stod mitt i en bukett målarflickor, alla av
familjetyp och alldeles olika nutidens unga konstnärinnor.
— Kan ja få säja ett ord åt fröken v. K.? sade
giljaren bockande och skrapande.
— Var så god! sade den tillbedda med en ädel
böjning på sitt vackra huvud.
— Hör nu fröken v. K., följ mä mej ner på
kaféet å dreck en halv punsch!
Fröken v. K. stirrade, en bild av ytterligaste
förvåning, på den eljest moltyste hallandsbonden. Vad
hade flugit i karlen? Hade han plötsligt blivit
vansinnig? Eller var det en yttring av en fräckhet utan
gräns?
Hon svarade icke. Hon bara vände sig om och
började teckna, ty modellen steg just upp på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
