Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den försmådde lomade av och grep mig i
förbifarten. Vi gingo ut i vestibulen.
— Ho velle inte! Ho svarte inte! Ho ä högfärdi.
Eller har du sköjat mä mej, Engström?
Snyftande sjönk han ihop över trappbalustraden.
Hans rygg skakade.
Jag hade fått en läxa för livet. Man skall aldrig
skämta med kärleken.
En gång hade jag sålt för hela trettio kronor.
Summan var svindlande och något måste företagas.
Olle Nelson, Otto Holmström och jag höllo en lång
och allvarlig överläggning om lämpligaste sättet att
decimera förmögenheten. Göteborg som nöjesstad
började bli tom och ihålig. Vi beslöto att utvidga
våra geografiska kunskaper genom att resa till
Kungsbacka. Ingen av oss hade varit där.
Naturligtvis borde hålan civiliseras genom ett besök av tre
konstnärer, som visste att leva flott, hade medel
därtill och kunde visa de goda borgarna hur gentlemän
uppträda. Dessutom visste vi att för bortåt femtio
år sedan en brand härjat staden. Vi ville se hur man
reglerat den efter branden. I vidrigt fall voro vi
säkerligen männen att reglera om den.
Vi köpte tredjeklassbiljetter för en löjligt liten
summa och befunno oss snart i den goda staden som
drömde vid sin å fullkomligt omedveten om vad
som väntade den. Det var torsdag och naturligtvis
skulle vi ha ärter och varm punsch på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
