Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom efter en hastig språngmarsch till
stationen, ty jag hoppades att kamraterna möjligen tagit
sig dit. Där patrullerade den andre konstapeln, som
ögonblickligen antastade mig och frågade efter mitt
brottsliga sällskap.
— Vet inte! De ska stanna i stan och jag reser
med tåget. Konstapelns kamrat har gett sig av åt det
där hållet att söka. Det är bäst att konstapeln
hjälper honom.
Han var icke heller detektiv, ty han lomade av
uppåt stan.
Men var voro kamraterna? Jag sökte igenom
väntsalarna, uthusen och godsmagasinet. Förgäves!
Missmodig satte jag mig i andra klassens väntsal
och såg visaren på min klocka snabbt närma sig
avgångstiden. Plötsligt knäppte ett lås och en dörr
med överskriften Damrum öppnades försiktigt. Otto
stack ut huvudet.
— Olle ligger här. Jag låste in oss här när
polisen kom. Men Olle sover och är omöjlig att
väcka. Det har varit ett liv, må du tro! Vi bjöd
stans två krogar på fri nubbe — bara sex öre glaset
kostade det och busarna blev osams och började
slåss — — —
Konduktören kom med sin klocka och ringde. Det
var tid att stiga in i kupéerna.
— Snälla herr konduktör, sade jag, vi ha en sjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
