Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrat här. Kan vi få litet hjälp att bära honom
in i någon tom kupé?
— Ja vars, sade den hygglige mannen.
— Men är han inte full? frågade han, då han
fått syn på den stånkande Olle.
— Nej, han har svimmat.
— Ja hugg i bara, men fort! sade konduktören.
Om en minut går tåget. Herrarna får ansvara för
kamraten!
Vi knogade ut med syndaren. Stinsen kom till
undrande och spörjande.
— D’ä bara en herre som har svimmat,
förklarade konduktören, vars minne jag välsignar ännu i
dag.
Olle placerades på en soffa, dörren slogs igen,
stinsen blåste och det började rycka i vagnarna som
alltid på den tiden. Olle ramlade ned på golvet,
satte sig upp yrvaken och frågade var han var.
— Du är räddad, vi reser från Kungsbacka just
nu.
— Kungsbacka? Ja visst fan! Hur var det där?
Var där skojigt?
Han höjde plötsligt ett illvrål av glädje, sprang
upp som en stålspiral, lutade sig ut genom fönstret
och skrek åt den förvånade stinsen:
— Skål på dej, stins! Varför viftar du inte ajö
med flaggen, när herrskapet reser sin väg?
— Tyst!! För Guds skull! gnisslade vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
