Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det blev aldrig något av
Bellmansillustreringen. Jag skrev ett lättsinnigt kontrakt med
förläggaren, visade det för C. L. och han förklarade att
jag aldrig skulle kunna gå i land ekonomiskt med
företaget. Han rådde mig att få kontraktet
upphävt. Birger Mörner, som nyss tagit sin
hovrättsexamen och var amanuens i civildepartementet,
hjälpte mig med detta.
Och nu började ett bohemliv som jag ser tillbaka
på med fasa. Inga bekanta, inga mecenater, inga
pengar, ingen som förstod mitt arbete.
Jag gick en gång till Richard Gustafsson, som var
redaktör för Kasper, och ville sälja en serie
teckningar — jag vill minnas fem stycken. Men man
hade icke sett karikatyrer förut i Sverige. Han bröt
ut mot mig och sade att det var inte människor jag
ritat, det var monster. ”Och försök inte pracka på
mig eller någon annan sån här smörja mera!”
— Men det är Carl Larsson som har rått mig gå
hit och han säger att teckningarna duger.
— Ja, han har blivit tokig, han också. Det är
oförskämt att komma med sånt här, men jag
begriper att ni behöver pengar. Här har ni en och femtio!
Och han slängde en och femtio på bordet framför
mig.
Rasande och hemsk i min själ grep jag mina en
och femtio och gick.
När jag kommit ut i tamburen sprang han efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
