Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig och ropade: — Men tro inte att jag tar in
teckningarna i Kasper! Jag skall ha dem här för att visa
unga latdrögar till artistfrön, hur de inte ska teckna.
Adjö!
Jag gick till Berzelius källare och åt en god och
riklig måltid för mitt arvode. Det kunde man på
den tiden.
Å, dessa dagar av bitterhet, besvikelse, förtvivlan!
Men arbete!
Jag drev staden runt om dagarna med skissbok
och tecknade. Helst höll jag till långt uppe på Söder,
där de gamla kåkarna och gårdsidyllerna tilltalade
min fantasi och de små kaféernas gäster gärna sutto
modell och betraktade mig som kamrat. Eller nere i
Stadsgården, där vinscharnas slammer,
ångvisslornas tjut och de glada schåarna inbjödo till arbete.
Eller fiskhamnen, där det luktade hav och fiskråk
och måsarna levde ungefär som jag — fast det är ju
överdrift. Så bevingad var jag vid Gud inte och
stundom lyckades jag ju sälja en bit.
Så småningom blev jag bekant med andra artister
och var ofta gäst på A. K. — den gamla
akademiklubben, där jag fann goda kamrater, Ecke
Hedberg, Wilhelm Smith, Alfred Bergström och andra.
Länge var mitt stamlokus Källaren Flaggen, som låg
ungefär där Dramatiska teatern nu prålar. Flaggen
var en högst gemytlig krog, där maten var billig
och tobaksröken höljde allt i smickrande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
