Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När detta arbete dagen före festen var färdigt
kände jag mig fruktansvärt trött. Högra armen var
som förlamad. Just som jag ämnade mig hem för
att sova, kom Harald Schött med en ny idé, som
runnit upp i hans hjärna under studiet av
poduriderna i mikroskopet, och han försäkrade, att hjälpte
jag honom genomföra den, skulle jag förvärva mig
zoologernas eviga tacksamhet. Det gällde varken
mer eller mindre än att rita nittio stycken kort att
placeras framför gästerna. Det vore önskvärt att
varje vetenskapsman skulle få sitt speciella studium
symboliserat på sitt kort. Jag åtog mig arbetet och
lyckades på ett dygn få det färdigt, naturligtvis
med stöd av Schötts anvisningar och råd. Jag hade
haft så roligt i hans studentrum i ett av
slottstornen, att jag brann av iver att visa min erkänsla. Hur
jag kunde göra dessa teckningar på så kort tid är
mig nu en gåta likaväl som att han orkade vara mig
behjälplig. Men på den tiden behövde man ingen
sömn. Och då och då sprang man ned på Gästis och
tog en smörgås icke utan att prova de båda flaskor
Falu och Renat, som då voro obligatoriska på varje
bord i den minnesrika matsalen.
Bruno Liljefors hade nyss fullbordat sina vackra
målningar i Gustaviani kupol och var även inbjuden
till festen. Han gick då under benämningen
rävmålare och naturligtvis måste jag rita en räv på hans
kort — jag som aldrig sett en levande räv. Jag minns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
