Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världen — en insikt som dock inte kunde alldeles
förjaga åsikten att detta att måla var det roligaste
här i världen.
En gång, en tidig morgon blev jag skjutsad in till
staden av Liljefors’ bekanta modell, den så kallade
Värdshusarn, en gammal skinnstrumpa av hög
valör. Naturligtvis talade vi om jakt, framför allt
rävjakt, under färden, och värdshusarn gav mig
några rävhistorier till livs, där rävens list kom till
sin fulla rätt.
— Ja, slutade värdshusarn, d’ä inte underlit, att
di kallar honom räv, för nog ä han rävakti, alltid!
Hos Liljefors gjorde jag bekantskap med Olof
Sager-Nelson, vilken sedermera blev kines i mitt mer
än enkla studentrum i Uppsala under ett par veckor
och deltog i studentlivet med en intensitet som icke
lämnade något övrigt att önska. Jag tog honom
med en gång som gäst på en landskapsfest i östgöta
nation samt presenterade honom för vår inspektor,
Fritiof Holmgren, hos vilken Olle ögonblickligen
anhöll om tillåtelse att få måla nere i likkällaren
under Asis. Han visste intet så vackert som likfärg,
sade han. Farbror Fritiof uttryckte sin förvåning
och nästan misshag med så makaber smak hos en
så ung man, men Olle höll i sig och fick verkligen
tillståndet.
Jag följde honom ned i källaren med min
skissbok och måste verkligen medge, att belysningen där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
