Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metall och det gröna i brotten är varmt som det
gröna på en ljus äng.
Vi vända.
När jag länsar hem mitt i all denna rikedom av
lycka och liv, tyckes det mig ett ögonblick, som
om människan icke har något att beklaga sig över.
Och jag kramar rorkulten och ger mig fan på att
se, att se, se, se, och att allt som icke skänker styrka
och lycka är humbug, och att det icke finnes någon
humbug för en människa som verkligen ser. Allt
blir vackrare för var dag och allt klarare och
tydligare och som en gammal vis vill jag gråna och dö
just då jag hunnit så långt att jag verkligen känner
att intet är fult eller dumt — pang, just då den sista
dörren öppnar sig och intet hindrar mitt förstående
— då vill jag vinka adjö!
Tro nu inte, kära bror, att detta är
sentimentalitet och fött av någon tillfällig slöhet, nej, tvärtom!
Mellan Grundkallen och Måsskäret simmar en
vikarsäl. I den grova sjön ser han oss icke förrän
på ett par båtlängders håll, gör ett kast och dyker.
Jag skulle vilja kunna klara samma situation som
han. Men han klarar nog inte min situation, och
vi kunna vara jämspelta.
Nu är solen nere sedan en stund. Klipporna äro
mörkvioletta mot väster och skogens silhuett är
mäktig, havande, tung av färg. Den gömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
