Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stikå-Anders faller in: — Då fåmi nug nid prisä å
sildn, då du byrå a lådim! Vilket betyder: Då få vi
nog ned sillpriset, när du börjar i vår!
Vi tala om vägen och om en del upplysningar vi
fått om dess längd, vilka ej överensstämma med
verkligheten. Och Stikå-Anders filosoferar: — Vet
an int nod sjov, int ä värt fråg nån eller!
Alldeles min filosofi!
Nu svänga vi uppför en backe, förbi några
härbren och stanna framför en stuga, där en vänlig eld
lyser ur fönstren. Vi äro i högkvarteret för
timmerdrivningen omkring Krångdalens fäbodar.
Vad skall jag berätta mera? Hur människor
kunna äta, vet ni, men jag vill berätta om
Drändj-Karls fiol. Drändj-Karl är en Färnäspojke, som äger
en riktig fiol och en konstnärs förmåga att sköta
den. Han märker timmer här uppe om dagarna, men
på kvällen kommer fiolen fram. Och han spelade
för oss.
Nu vet ni, att på dåliga fioler ljuda endast
strängarna. En sådan fiol har ingen själ. Men
Drändj-Karls fiol hade det. Medan strängarna ljödo, lät
det inne i fiolen som sus i talltoppar, fast det klang
samtidigt. Vårt svenska furusus håller för resten
på att bli omodernt. Skalderna ha glömt det medan
de hållit på att dyka omkring i sina egna grumliga
själar. Å nej, inte alla skalderna. Lite rättvis skall
man väl vara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
