Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är som sagt skillnad på fioler. Somliga äro
bra nästan genast då man köpt dem på
Österlånggatan, men sådana äro räknade. Somliga äro
förstås gamla och gjorda av virke ur gamla
klockstaplar, där klockringningen och darrningen gjort det
omöjligt för trämask att frodas. Andra äro
beskaffade som Orsapojkens fiol. Var gång han spelade
blev det slagsmål, och vad var då naturligare än
att han dängde fiolen i skallen på den närmaste.
Den gick sönder och limmades ihop igen och efter
varje slagsmål kom det bättre ljud i honom. Men när
Orsapojken blivit en gammal man och fiolen så
småningom hoplimmats av många hundratusen bitar,
spelade gubben en kväll en långdans. Och då
slagsmålet började, drev han fiolen i huvudet på
närmaste gubbe, men då vart det bara sågspån av fiolen.
Ty det finns en gräns även för fioler. För människor
finns det också gränser.
Drändj-Karl spelar. Jag kan inte påminna mig ha
njutit av några europeiska trollkonstnärers spel så
mycket som av hans. Det var några gamla polskor,
där rytmen tvingar till dans, medan melodin
gömmer skogarnas hela melankoli. Jag tycker att våra
gamla polskor äro så beskaffade. Det klang i fiolen,
men när han vid något stråkdrag rörde vid fiolens
själ, klang det också i stugans furuväggar. Zorn
sade: — Det är, som om man sutte i en tunna!
Och han frågade Drändj-Karl: — Om du skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
