Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ydrefantasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ydredrottens, gubben Rääfs, gamla stamgård och just i
detta rum plägade han vid festliga tillfällen
placera sin järnlikkista som eljest i vardagslag stod i
fest- och matsalen.
Jag låg och stirrade ut eller in i mörkret och
besvor väggarna i det gamla huset att intala mig
sömn. Men jag kunde inte glömma rummets
historia och tänkte på likkistan med gubben i. Hur det
är lever man i det som varit, och den gamle Rääf
med sin utpräglade karaktär borde väl kunna ha
något att säga åt den senfödde smålänningen, som
låg och tänkte så intensivt på hans storvulna
personlighet. Det blåste ute och vildvinet slog sakta
och målmedvetet på rutorna. Jag försökte med
självhypnotism och lyckades — jag hörde snart min
egen snarkning och började gå in i Nirvana.
I samma ögonblick jag somnade, inträdde
gubben Rääfs gamle inspektor, Gyllenhammar, i
rummet. Jag satte mig upp i sängen, yrvaken, och
gnuggade mig i ögonen.
— Gomorron, Engström, vi skulle ju jaga i dag!
Jaga! Kanske det! Kanhända. I detsamma var
Gyllenhammar försvunnen och jag låg i en engelsk
järnsäng och stirrade på Tiréns tavla ”En
Jämtlandssägen”, en elektrisk lampa i taket och gula
tapeter med ankor och moln och landskap.
Var var Gyllenhammar?
Borta som alla drömgubbar! Jag är ju på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
